Första världskriget lider mot sitt slut. I april 1917 samlas 30 000 människor på Stortorget i Malmö för att protestera mot bristen på mat, bostäder och arbete.

Samma år byggs Östergård – Malmös första bostadskomplex. I de 16 separata huskropparna finns totalt 194 lägenheter. Samtliga är genomgående, med fönster åt två håll. ”Härigenom fordras rätt många trappor”, skrev arkitekterna inför uppbyggnaden, ”men istället vinner man att ingen lägenhet blir utan sol samt att lägenheterna kunna väl utluftas.”

Husen är byggda så att på hörnorna finns det tvårumslägenheter, i längorna enrumslägenheter. I mantalslängderna ser man att i tvåorna bor det familjer med medelklassbakgrund, oftast hade man två barn i familjen. I ettorna flyttade arbetarfamiljerna in med många barn, ibland så många som nio stycken.

På det nationella planet skrotas 1923 den hyresreglering som infördes under första världskriget. Det innebär att det åter igen blir fri hyressättning. Något som får Hyresgästföreningen, Hyresgästernas Riksförbund och HSB att se rött och mobilisera.


Bilder: Hungerdemonstration på Stortorget i Malmö (arkiv), Ritning över Kvarteret Östergård (Ewe och Melins Arkitektkontor 1917), Familjen Björklunds barn utanför Östergård 1918 (privat), Kvarteren Östergård, Hagstorp och Österhus 1923, (Bilder i Syd)

I maj 1931 skjuter militär ihjäl fem personer i samband med en demonstration i Ådalen. I maj året därpå begår finansmannen Ivar Kreuger självmord i Paris, varpå hans koncern går i konkurs.

Kreugerkraschen bidrar till att Sverige dras med i den stora depressionen. Andra världskriget börjar. I samma veva låter kommunen gräva upp planteringarna och gräsmattorna på Östergård och ersätter dessa med en stor grusplan.

Kvarteret ändrar karaktär. De som har råd lämnar kvarteret för modernare bostadsområden. Sveriges regering tillsätter en bostadssocial utredning som bland annat lägger fram förslag om så kallade barnrikehus, det vill säga särskilda hus för flerbarnsfamiljer med låga inkomster.

Allmännyttiga bostadsföretag introduceras i syfte att främja bostadsförsörjning i kommunerna. 1942, mitt under brinnande världskrig, inför regeringen en ny hyresreglering.

Bilder: Barn i kolonilotterna utanför Östergård (privat),Gården utan planteringar (privat)

I maj 1945 firas Tysklands kapitulation och andra världskrigets slut. I Sverige får välfärden ett uppsving och industrin går på högvarv med en omfattande export till de krigsdrabbade länderna.

Bostadssocialutredningen – ett statligt program för att förbättra bostadsförhållandena för hela folket – startar. Grundtanken är inte bara att bygga till de sämst ställda utan förbättra bostadsförhållandena för hela folket under devisen: ”endast det bästa är gott nog åt folket”.

Allmännyttiga bostadsföretag finns nu i nästan alla kommuner. Bostadsmarknaden domineras av ägda hus och privata hyresfastigheter. Allmännyttan och HSB växer. I takt med att industrin expanderar krävs fler bostäder. På Socialdemokraternas kongress 1964 antas miljonprogrammet. Målet är att under ett decennium bygga en miljon bostäder.

På Östergård är det fortfarande trångbott. Samtidigt som miljonprogrammet lanseras bor det totalt 507 personer, varav 103 barn, på Östergård.

Bilder: Ulla Britt Fohrmans mamma med väninnor städar gården under en dag på femtialet (privat), Barnen leker i den stora sandlådan på gården (privat)

Hyresregleringen från 1942 avvecklas och från 1968 får bostadsrätter säljas med vinst. Samtidigt växer en rad nya bostadsområden fram i landet som en följd av miljonprogrammet.

I Malmö börjar Rosengård byggas. Även Segevång, ett stenkast från Östergård, fortsätter att byggas ut. Flera av de boende väljer att lämna Östergård till förmån för de moderna miljonprogramslägenheterna med toalett, varmvatten och dusch.

Men alla har inte möjlighet att lämna Östergård. I mitten av 60-talet slår socialarbetarna på Kirseberg larm om att barn som bor på Östergård far illa. Det blir upptakten till Östergårdsprojektet. Istället för att riva husen, som tidigare gjorts på exempelvis Lugnet, bestämmer politikerna sig för att rusta upp lägenheterna, samtidigt som de boende erbjuds socialt stöd.

Östergårdsprojektet startar. Socialkontoret flyttar ut till kvarteret och man försöker lyfta de boende genom att erbjuda stöd och organisera olika aktiviteter.

Bilder: Dokumentation av Östergård, bilder tagna av Bodil Nilsson, socialarbetare i Östergårdsprojektet.

1973 läggs Östergårdsprojektet ned. Enligt dess upphovsman Harald Swedner – som senare kom att bli Sveriges första professor i socialt arbete – skulle då grunden för en varaktig förbättring vara lagd. Så blir det inte. Huset förfaller och förslumningen tilltar.

Kommunen beslutar om inflyttningsstopp. Röster höjs för att jämna Östergård med marken. Den kvartersförening, som bildades under Östergårdsprojektet, lever vidare. Engagemanget fördjupas. Gemenskapen bland de boende är stark. Tillsammans mobiliserar de och kämpar på olika fronter för att Östergård ska få stå kvar.

I slutet av 70-talet ändras lagstiftningen. I samma veva beslutar regeringen att göra det möjligt för hyresgäster att bilda bostadsrättsföreningar och göra om sina lägenheter till bostadsrätter.

1980 beslutar Malmö kommun att inte riva Östergård. Istället renoveras huset och omvandlas till bostadsrättsförening inom Riksbyggen.

Bilder: Möte i kvartersföreningen (Bilder i Syd), Barnen i kvarteret spelar upp en pjäs (ur rapporten om Östergård)

1982 börjar de första människorna att flytta in i det nyrenoverade Östergård. En sexrumslägenhet kostar 13 000 kronor. Men många i kvarteret är motståndare till att lägenheterna ska kosta pengar.

En del av de gamla hyresgästerna har inte möjlighet att flytta tillbaka till Östergård. Nya människor flyttar in. I början säljs lägenheterna till samma pris som de köpts för. Men detta kommer att ändras. Efter bara några år bryts den tysta överenskommelsen när en lägenhet för första gången säljs till högstbjudande.

Bild: Östergård bli Bostadsrätt och flyttbestyr på Östergårdsgatan (Klaus Olsen), Nyinflyttade barn på Östergård (Ulysses de Rungs)

Under några dagar i september 1992 höjs den svenska marginalräntan till 500 procent. Finanskrisen är ett faktum. Priserna på bostadsrätter sjunker och bostadsmarknaden står i det närmaste stilla. På Östergård är det flera lägenheter som inte går att sälja. Dessa går istället tillbaka till föreningen när innehavarna flyttar.

Kvarteret har höga avgifter och många familjer på gården får kämpa med ekonomin när majoriteten av inkomsterna går till att betala lån och avgift.

1997 börjar priserna på bostadsrätter stiga igen. Stora försäljningar av allmännyttan äger rum. Privata hyresfastigheter omvandlas till bostadsrätter, sedan även delar av allmännyttan.

Bilder: Vinterbild från Östergård (Ulysses de Rungs)

Den kraftiga prisstegringen på bostadsrätter fortsätter. Den globala finanskrisen, som börjar 2007, påverkar inte prisbilden nämnvärt i Sverige.

Allmännyttans roll förändras. 2011 kommer beslut om att allmännyttan ska drivas affärsmässigt samtidigt som den ska ha fortsatt ansvar för kommunens bostadsförsörjning.

Östergårds syskonkvarter, Österhus, omvandlades aldrig till bostadsrätt. Skillnaden mellan levnadsvillkoren i de olika husen fördjupas. I Österhus blir det härbärge, inne på Östergård säljs lägenheterna med vinst och de som flyttar in behöver ta stora lån för att betala insatserna.

På bostadsrättsmarknaden pekar alla kurvor spikrakt uppåt. Priserna rusar. 2017 fyller Östergård 100 år, vilket uppmärksammas med en stor utställning. I samband med jubileet säljs trerumslägenheterna för 2 miljoner kronor.

Bilder: Barn på gården sommaren 2017 (Simon Anstey)