CATHARINA: Alla hade ju samma hemförhållanden så det var ju ingen som behövde skämmas om man kom upp till nån och föräldrarna var narkotikapåverkade eller fulla. Det var likadant hos alla. De vuxna satt och rökte hasch.
SUSANNE: Vi pratade aldrig om det. Det var bara helt normalt att det var så.
CATHARINA: Tyvärr är det många som har dött av de som växte upp här under 70-talet. När vi såg en film som spelades in från de utflykter som ordnades för oss barn, kunde vi konstatera att nästan alla barnen som var med har dött innan trettio års ålder. De flesta av missbruk. Det är sorgligt.
SUSANNE: Så det sociala projektet som fanns på Östergård, det var jätteviktigt. Att vi ungar fick se att det fanns ett annat sätt att leva. Det handlade inte bara om att vi fick åka iväg på utflykter, utan att det faktiskt fanns människor som levde på ett annat vis och mådde bra och var trevliga. Ja, de var sån som man själv skulle vilja bli när man blev vuxen.
Bild: Susanne och Catharina vid kullen på Östergård (Johan Joelsson)