Vi ville starta en skola som inte låg i de utsatta områdena i Malmö. Det var ju liksom nummer ett. Jag visste inte att Kirseberg var en så fin stadsdel. När vi väl hamnade här så visade det sig att det här huset hade varit ett hem för alkoholister. I början väckte jag många äldre män som låg och sov på gården. ”Nu är det dags att gå. Snart kommer barnen!”
Så är det, man söker sig hem.
Idag är barnen så stolta över skolan. De är trygga här. De är tyvärr inte så trygga där de bor. De flesta av våra elever bor i de utsatta områdena Rosengård, Lindängen och Holma, Kroksbäck. Skolan hämtar dem varje morgon med en buss.
När de kommer hem så får de flesta stanna hemma i sin lägenhet. Föräldrarna är rädda för att släppa ut sina barn där de bor. Så många av barnen har ju ingen fritidsaktivitet, vilket våra lärare försöker baka in i skoltiden.
Så nej, det är inte tryggt där våra elever bor.