Vi bodde på Östergård under 70-talet i två ettor de hade slagit ihop så det blev en trea. Det var jag, min man och mina tre söner. Min yngste är född här och den äldste, Lars, lärde sig cykla på gården.
Det var full underhållning på kvällen. Man behövde inte ha tv, det hände så mycket.
Jag trivdes bra. Man gick ner på gården och satte sig, andra kom och fikade.
Flera drack, men det var inte rått som det är i dagens läge.
Många ville ju riva Östergård, men jag var med hos Nils Yngvesson och protesterade. Kvartersföreningen tog hand om barnen och gjorde utflykter med dem.
Men sen renoverades huset, och min man ville inte flytta tillbaka. Jag vet inte varför, men jag tror det berodde på att man var tvungen att betala en insats. Så vi stannade kvar på Österhus och fortsatte att bo där sedan tills min man blev sjuk och inte klarade trapporna.
Min man körde lastbil på Tibnor och jag jobbade inte så vi hade bara en lön. Men hade jag vetat det jag vet idag om vad som har hänt med priserna, så hade jag nog tänkt annorlunda.
Bild: Aase 2017 (Simon Anstey)